Söderlind var en märklig man, han var Svenskärs stora 'luskung'. Han hade ett ordspråk, som löd: "Man ska vara bra fattig om int` man kan fö en lus". På den tiden var tvättstugan nedanför Franssons och där kokade tanterna vitkläder i lut. Först när de hade tvättat all luttvätt, då tog de Söderlinds kläder - med lössen. Om Söderlind berättas också att han var synsk och snål. "Och han hade väl inte så mycket att hushålla av, heller. Han hade en stekpanna och kaffepetter och han åt på sopskyffeln. Det var hans bohag. Och pottan, den tömde han utanför knuten så där växte det ju brännässlor, manshöga."

Det gick många historier om hans synskhet. En dag, när han skulle till stan och kom till byn, så kom det en hästskjuts och Söderlind frågade förstås, om han fick åka med till stan. "Nä, sa bonden, för han ville inte ha några löss". Söderlind ilsknade till och sa:

-Då ska jag vara före dig i stan.

Sagt och gjort. Bonden for och Söderlind gick. Men när hästen kom till Gådeåbron stannade den. Och den gick inte att rubba, inte förrän Söderlind hade passerat honom.

En annan gång skulle Söderlind gå till Glon och hemma i Glon satt de och åt och så började hundarna bli oroliga och skällde och så säger de då att "Nu kommer Söderlind" och så gick de ut och tittade. Inte kom det någon Söderlind. Men hundarna gav sig inte, så de fick gå och söka. De förstod ju att det var någonting. Och när de kom hit bort vid Mala, då hade Söderlind fastnat och brutit något ben eller stukat en fot, och där låg han i en skreva. Det fanns ju ingen chans att hundarna skulle ha hört... Ivar Edin berättade mycket om Söderlind. Och han kunde bestyrka att så här var han.

"Det första Bernhard och Augusta fick göra, när de köpt huset, var att riva bort tapeter för att få bort lössen, 'för det var ju indränkt med löss". Sen byggde de till köket, för det fanns ju inget kök och där han hade utgången fanns en liten farstu, som de rev. Margot berättar om upptäckter och fynd de gjorde när det gamla huset revs för att ge plats åt det nya. Att riva hus är ibland som att bläddra i en historiebok:

"Och Söderlind hade nog inga tapeter utan han hade tidningar. Så första lagret var tidningar, Farmor och farfar hade tapeter och det var tapetserat två gånger. Bägge gångerna var det med rosor i kammaren så det var väldigt romantiskt. Och så de gröna panelerna, som visst hade målats av en målare från Häggdånger. Det var så himla fint, ådrat och allting".

Att bygga stuga i Svenskär i början av seklet, var ingen enkel match. Allt byggnadsmaterial som inte fanns på platsen måste forslas båtvägen. 1nte en bräda kunde de få, utan det var att. släpa och dra och ta reda på. Allting fick de dra en sak i taget. Och farfar hade då såna här pralinautornater, så Bengts lekstuga, den var byggd av chokladpralinlådor från biografen. De gick i skogen letade jord under fällda träd och fick ihop så de kunde fylla upp och göra syrenbersån bland annat. När de kom var det bara stora stenar runt stugan och så stortallen. Det fanns ingen annan grönska, ingenting. Farmor, hon var så rädd om gödselkokorna efter koma, så hon gick med spade och hink och letade reda på dom för att få gödsel."