Det här är också typiskt farmor: hon köpte Nathan Söderbloms bibel -en sån där mammut grej - av någon som gick omkring och sålde. Hon köpte den på avbetalning. Men hon tordes inte visa farfar den, för han var ju mera småsnål och de hade ju en bibel redan. Så hon vågade inte ta hem den, utan hade den häruppe i Häggdånger över vintern.

Men när hon skulle åka hem till jul, ville hon inte lämna den, för skollärare Eriksson, som bodde bredvid, han hade så många barn och de skulle vattna åt henne, så hon vågade inte lämna den där bibeln. Så hon svepte in den i Bengts täcke, och så körde hon den på sparken till stan. Så småningom kröp det fram att hon hade köpt den och då vart det ju cirkus. För hon hade trots allt väldig respekt för farfar. Han blev inte arg ofta, för han var oerhört timid och godmodig, men när han blev arg då var det hett."

När Augusta hade fest, då tog hon på sig sitt festansikte och då var hm verkligen värdinna och kunde liksom underhålla alla. Hon var väldigt slagfärdig. Det var hon som var stjärnan i familjen. Och det spelade inte någon roll vem det var, hon kunde underhålla i alla kretsar. Hon respekterade sin publik och det var aldrig så att det skulle dukas mindre dåligt om det var si eller så. Hon var väldigt social och på sommarn kunde hon bjuda hela hamna, antingen på middag eller kafferep och då var det uppdukat i syrénbersån - akta er ... !

Och att uppleva den historien det var något fruktansvärt, för farmor hon skrek så att hon hade någon röst kvar dagen efter det förstår jag bara inte, slog sig på knäna och skrek och bad till Gud och ja, du store värld. Så nog förstår jag att hon ville ha kylskåp! Det klarnade i alla fall upp på dagen och de där vinflaskorna fick man ju dra ur alla korkar och lukta och smaka och kycklingarna var inte värre än att man torkade av och stekte och låtsades som det regna - och det hade det ju gjort!