MER TJÄRA ÄN EKA
Augusta och Bernhard fiskade till husbehov. De hade en djonk med segel, "precis som i Kina och en båt som gick mer på tjära än på eka. Och den var tungrodd och hemsk. Hela hamna var med och drog när den där båten skulle upp. Det var en stor sak och jag kan faktiskt inte komma ihåg hur de förankrade den till vardags, det minns jag inte. Farmor var ju så rädd sjön, det skulle vara spegelblankt och farfar var inte så himla tuff han heller. Jag minns en gång när Per Ola Westerlund var här, då hade de lagt på utsidan skäret och rakt ut. När farfar hade lagt nät, då kunde han inte sova på hela natten, då gick han bara och tittade efter om det skulle blåsa upp. Då kom han och skulle ha hjälp, men Bengt var inte på humör för det så farfar frågade om inte jag kunde fara då. Dum som man är, steg upp jag och rodde och vi fick upp näten men jag har aldrig varit så rädd. Jag hade rott så jag blödde inne i händerna. Jag trodde hela tiden att vi skulle upp på klipporna, en sån där stor tung båt det är inte lätt. Men vi fick upp nät och fisk och kom hem och farfar var vit i ansiktet och så tog han fram de där små konjaksglasen och så slog han upp och sa "Skål Margot nu har vi sett döden i vitögat ".Det är såna där pärlor man kommer ihåg.
'Hon hade velat ha många barn men Bengt föddes ju inte förrän farmor var 41 år, så att han vart ju så där fruktansvärt omhuldad och bortskämd, det kan man väl säga. Det var ju bara Bengt och så var det även längre upp i åren. Den där historiska gången då jag skulle hit första gången, då hade farmor köpt jordgubbar i stan, men så hade hon också plockat smultron och lagt runt omkring. När de så säger 'varsågod' till mig tar jag naturligtvis både jordgubbar och smultron, men när jag tog smultronen då sa hon: 'Smultronen är för Bengt
Från början skar det sig ganska mycket mellan Augusta och Margot:
'Jag var inte fin nog och Bengt var enda barnet och han skulle ha ... smultronen. Men sedan hade vi ett jättegott förhållande. Och farfar och jag, det var jättebra från början. Och sen farmor hade ju sina principer. Det var inte lätt att veta. Jag kom ju inte från något religiöst hem och liksom dra gränsen och sen, när man skojade.Och hon blev så arg så hon blev fullkomligt hysterisk! Det var ju rent skoj. Jag visste väl vilka ekonomiska förutsättningar vi hade. Bengt var färdig ingenjör utan jobb och jag var ju inte ens färdig med min examen. Så det var ju en sån utopi, så just därför kunde man ju skoja om det. Men det klarade hon inte. Hon var visserligen skojfrisk själv, men det var mer en burlesk humor.- Jag undrar vad de här två unga ska bo, sa hon till mamma en gång. - Det blir väl någon åttarumsvåning på östermalm, sa jag och skulle skoja.
webmaster:rowi
Uppdaterad 2008-06-19