Svenskärs historia under

Ursprungligen hörde två fiskevatten till varje hemman i Rogsta. Det ena var "födorådsvatten", tänkt att kunna nyttjas av de gamla som överlämnat sina hemman till den yngre generationen. Men det var inte många bönder som efter ett strävsamt liv orkade gå halvmilen till Svenskär för att fiska. De flesta upplevde nog inte heller pensionsåldern. Därför arrenderades det ena fiskevattnet ut till yrkesfiskare.

Den förste fiskaren som köpte ett eget fiskevatten var A.O. Björk. Han var båtsman och bodde på Rogstas båtsmanstorp "Grubban" på södra sidan Dalasjön. (Nuvarande ägare är Erik Skoglund). Björk var en kraftfull och färgstark personlighet. Om honom har Karin skrivit i nummer I av Svenskärs Allehamna.

Han hette egentligen Lodin. Björk var hans båtsmansnamn. Han var född ar 1866 och avled ar 1963. Han var gift med Lovisa Rosell född år 1864, död år 1917.

Björk köpte fiskevatten, gistvall, sjöbod och kokhus av Svedins.

Björks brukade en liten "gärda" nordost om "Koppar Annas gärda" i Rogsta. På gärdan fanns en liten lada som han rev och forslade till Svenskar och byggde upp där Den fick namnet "Cellen" i folkmun, eftersom den hade sa små fönster. Det är Runa som äger Cellen nu. Läs i nr 7 Runas lyriska berättelse om hur det gick till när Edströms blev ägare till Rogsta 2 1: 1.

Björk byggde ett nytt hus med veranda. (Nuvarande Näsströms) Det hyrde han ut. En hyresgäst pa 30-talet var Ester Vedin som ägde caféet Tysta Mari. Tidigare hade hon jobbat ombord på "Nyland" som gick mellan Härnösand och Sundsvall. Där blev hon bekant med kapten Westin. Det hette på den tiden att dom "sällskapade",

Efter Björks dagar såldes fiskevatten, sjöbod, gistvall och det nya huset till Rune och Berta Hägglund. Huset sålde Hägglunds vidare till Näsströms. Rune och Berta hade 1950 köpt Hilmer Hanrins ena kokhus, det som hörde till födorådsvattnet.

Hulda och Viktor Fällströms skrev jag om i Allehamna nr 1. De köpte fiskevattnet 'klockarsvedjan" av Ulanders någon gång omkring ar 1915.

Viktor blev inte gammal, han gick bort i 50-årsåldern i cancer. Hulda sålde då fiskevattnet till Ragnar och Stina Hägglund och sedan övertogs det av Stig och Agneta Hägglund. (Precis som jag skrev detta fick jag reda på att Klockarsvedjan nu fått en ny ägare.) Klockarsvedjan hade hört till ett hemman som bildades vid laga skiften åren 1846-1847, (mer att läsa om laga skifte i nr 7) genom sammanslagning av skiftena Klockarsvedjan, Kråkbergssvedjan och Gubbgerdan öster om sjön Galten, samt ett skogsskifte och två fiskevatten i Svenskär,

I slutet pa 1800-talet splittrades hemmanet på nytt. Det ena fiskevattnet gick till torpet Klockarsvedjan och det andra till Gubbgerdan eller "Klipporna" som det nu kallas.

Samfälligheten i Svenskär och ett smalt skogskifte söder om följde skogskiftet som nu ägs av Lagrens.

Det andra fiskevattnet "Klipporna" köpte Svenssons av Valborg och Rickard Nilsson i mitten på 40-talet. Det ägs nu av barnbarnet Ann-Charlotte och hennes man Björn Eriksson.

Anna och Tore Fransson köpte ar 1942 ett fiskevatten av Jonas Rodin. De fick också köpa en fjärdedel av Jonas Rodins andel i samfälligheten. Till fiskevattnet hörde sjöbod och ett kokhus som delvis stod inne på Engströms gistvall. Den stugan såldes vidare till Hulda Selin, eftersom Franssons tidigare köpt Lisa Forsmans stuga.

Pappa Jonas Rodin gick bort ar 1959. Han var väl införsatt i allt som rörde Svenskar, han var kassör och fördelade arrendepengarna som flöt in till de övriga samfällighetsdelägarna, olika summor allt efter deras selandtal (skattetal),

De flesta sommargästerna ägde sina stugor men arrenderade tomten. Arrendesumman rörde sig mellan 15-25 kronor per år.

Men för mej och Kerstin o. Sven Eric, vi som övertog hemmanet efter pappas bortgång, var det mycket nytt att sätta sig in i.

För mej var Svenskär en vit fläck på kartan. Visst gick jag ner till vår stuga emellanåt, men vilka som ägde vad för övrigt, det hade jag litet hum om.

Lennart och Aina Hägglund var intresserade att bygga i Svenskär. De fick muntliga löften av byborna att bygga på samfälligheten. Likaså Tore och Märta Bergqvist.

Tore Hägglund byggde sej en koja som i dag kallas 'Konfusenbo" och ägs av Margot.

Det lag i luften att några ville friköpa sina tomter. Wikners till exempel hade framfört önskemål. Tiden gick men ingen kom till skott, ingenting hände och ingenting blev bestämt.

Ung och grön som jag var, så tyckte jag att sälja en och annan tomt det skulle väl inte vara hela världen.

Jag bjöd in samfällighetsdelägarna till ett möte i var stuga. Rogstaborna kom och bänkade sig. Sven Eric Bergfors valdes till ordförande och jag utsågs till sekreterare.

Jag, tror att Svenskärsborna anade att någonting var på gång eftersom Rogstaborna syntes i hamna. Rätt som det var stack Lennart Hägglund in huvudet genom häktfönstret och frågade: Vad försiggår här?

Vi talade om varför vi träffats. Då gick han hem och skrev en ansökan på en papperspåse om att fa köpa sin tomt. Nu spred det sig som en löpeld att Rogstaborna var villiga att sälja tomter. Forsgren lämnade också in en skriftlig ansökan, skriven i en något raljant ton.

Beslöts att försälja tomter till nedanstående personer, om det ur lantmäteriteknisk synpunkt går att genomföra.

Till Augusta Wikner, den tomt som hon och hennes framlidne make arrenderar.

Likaså till Lennart Hägglund och Carl Anders Berglund de tomter de arrenderar.

Till Tore Bergkvist den tomt han under våren och försommaren underhandlat med delägarna om att få arrendera.

Eftersom man kunde förmoda att Alf Altin och Karl Gustav Forsgren (den sistnämnde hade inkommit med en ansökan om att få utöka sin arrenderade tomt med ett jordstycke på husets baksida) också skulle vara intresserade av att köpa tomt, så beslöts att erbjuda dem detta." (Vilket också skedde.)

Dassfrågan lag mej varmt om hjärtat. Det enda dass som fanns på norr var det som hängde som en holk på Björkens lagård. Dit gick man i nödfall. Många gjorde nog en kombinerad skogs- och dasspromenad på kvällen.

Alltså fick paragraf 7 i protokollet följande lydelse

"Eftersom många kokhus saknar toaletter, beslöts att bygga ett gemensamt uthus i vilket skulle finnas toaletter och utrymmen för ved och dylikt. Ett utrymme för varje kokhus."

Jag har för mej att jag ritade ett förslag till ett uthus med många dörrar. Vi fick byggnadslov. Men något bygge blev aldrig av. Kanske bygglovet gäller än i dag. Vad vet man.

"§ 8 Till fogde och tillsyningsman vid Svenskärs hamnplats valdes Tore Fransson."

Det var som att sätta igång en lavin. Inte kunde vi ana ett denna, förrättning skulle ta mer än fyra ar och bli nog så komplicerad.

Lantmätare Burman hade ett styvt jobb att jämka alla olika viljor. Tomterna måste bli små. Vägar och gångstigar måste fa plats. Båtplatser skulle utstakas. Några måste släppa till mark för att detta enorma pussel skulle gå ihop. Den 31 oktober 1967 var det klart. Då sattes punkt för förrättningen.

Ser man på Svenskär i dag sa förstår man att det var det enda rätta. Äger man sin tomt kan man rusta sin stuga och lägga ner arbete och pengar på sin egendom. Svenskär är en idyll som vi alla älskar.

Helfrid i januari 1999